A division of Impact trading plus 131 c/c

Minnesbot

Mars

Jordbruksarbete

Så länge snön ligger kvar, bör man inte försumma att utföra de körslor som man ännu inte hunnit göra. Därför skall man nu köra fram det som återstår av gärdsgårdsvirke, humlestänger, ved för sommarens behov, landsvägsgrus, sten till grundmurar, källare med mera. Man skall fortsätta att ta upp is där så kan ske. Från avlägsna lador kör man hem hö till gården, i den mån utrymmet medgiver. Det framkörda timret bör, innan det hunnit torka, bilas och flänkas, och alla övriga förberedelser vidtas till byggnadsarbete som man tänker påbörja nästa månad. Åkerbruksredskapen genomgås och sätts i fullt brukbart skick samt kompletteras efter behov. Båtar diktas och tjäras. Spannmålen omskolas och skötes omsorgsfullt vilket blir mer och mer angeläget, ju mer vårens värme börjar infinna sig. Spannmål till utsäde samt klöver och gräsfrö harpas där det behövs, samt provas beträffande grobarheten. Ärtor och bönor till utsäde handrensas. Avloppskanaler och diken hålls öppna, särskilt då snösmältningen börjar, och vattnet avleds från åkrar som skall sås på våren. Mot vinterns slut bör man bryta upp snödrivor som lagt sig på åkrarna, och därefter beströ dem med aska, kolstybb eller sand. Likadant gör man med frusna vattensamlingar på åkrar och ängar, efter att isen först bräckts sönder. Så fort fälten blivit fria från snö, skall åkrarna räfsas eller harvas för att avlägsna den snarp som bildas om råghalm ruttnar.

Ladugården och Stallet

Se januari och Oktober

Fjäderfäskötsel

Hönsens ruvningstid räknas från den förste mars till förste juli. Dock infaller den i mellersta och norra Sverige ofta först i april eller maj, såvida man inte för ruvningen har speciellt varma rum. Att märka är emellertid, att ju tidigare kycklingarna kläcks, mer kraftiga blir de och börjar värpa vid tidigare ålder. Kycklingar kläckta före midsommar kan börja värpa redan före jul följande år. Se vidare om ruvning under April.

Ankornas ruvningstid inträffar senare. Vanligtvis använder man dock höns eller kalkoner till att kläcka ankäggen, eftersom ankan själv är osäker då det gäller att ruva. Och dessutom lockar ankan direkt efter kläckningen ungarna med sig ut i det kalla vattnet i vilket de lätt får kramp och dör inom några minuter eller så får de förkylning eller lungsot. En höna kan kläcka sju till nio ankägg, och en kalkon elva till sjutton. Då ägg ruvas av främmande djur bör äggen vändas flera gånger under ruvningen.

Gässen börjar ruva i denna eller i början av nästa månad. Det är fördelaktigt att använda höns eller kalkoner, och då kan hönan ruva tre till fem ägg, och kalkonen sju till nio ägg. Om gässen själv skall ruva, iordningställer man halvmörka reden på golvet, så att hon lätt kan komma i och ur redet. Foder och vatten skall stå på så långt avstånd från redet att gässen måste stiga upp för att nå det. Dessutom måste man tillse att gässen inte störs av andra djur under ruvningen, dock kan gåskarlen utan problem få vara i närheten.

Biskötsel

Efter biens första utflykt på våren, den så kallade rensningsutflykten, då de renar sina magar från de under vintern samlade exkrementerna, bör man rengöra bottenbrädorna i halmkupor från döda djur och avfall. Kuporna ombonas därefter om möjligt ännu bättre än tidigare och samtidigt övertygar man sig om att bina har tillräckligt med förråd. Detta sker genom att man väger kupan. En halmkupa väger tre till sex kilo, och kakbygget och bina vardera cirka ett kilo om kupan är stark. Är förrådet otillräckligt skall bina matas, vilket i mars och april bäst sker med fast foder, kandikaka eller deg av honung och socker. I väl konstruerade ramkupor är det onödigt att i förtid störa bina genom att undersöka förrådet, man kan ge dem lite kandikaka genom hålet i toppen på kupan. Endast om man märker att någon kupa förlorat sin drottning, är det skäl att tidigt på våren förena bisamhällen. Om bina är lata och uppehåller sig mycket på flustret, tar hem lite frömjöl och då man knackar på kupan ger ifrån sig ett jämrande läte, är detta ett tecken på att de saknar drottning. Dör drottningen, sedan bina börjat flyga uppstår under flera timmar oro. Och bina flyger sökande ut och in. Två samhällen som har drottning bör inte förenas på våren, utan då driver man först ut bina ur den kupa som har den sämsta drottningen, och tar bort den drottningen. Föreningen tillgår därefter på följande vis. Den drottningslösa kupan sätts under den som har drottning på den senares plats. Efter några dagar kan den undre kupan tas bort eftersom den är tömd. För att förebygga strid mellan samhällena bör man i vardera kupan lägga en kamferbit som ger bina samma lukt. I ramkupor kan man istället skilja på de båda samhällenas kakor genom ett bitätt galler, som tas bort efter ett par dagar, eller också hänga kakor med påsittande bin skiftesvis. Ett annat sätt är att inpudra bina med vetemjöl. Så kallade hungersvärmar förekommer på våren, om bina tycker att kupan är våt och kall, eller under vintern oroats av möss, eller om de är för få och saknar förråd. På våren bör de då tas in i en torr, ren kupa och fodras, för att till hösten förenas de med ett annat samhälle.

Trädgårdsskötsel

Köksträdgården och drivbänkar. Anläggning av drivbänkar fortsätter, har man inte redan i februari börjat lägga bänkar, så bör det inte uppskjutas längre. I bänkarna sätts nu, potatis, intagen i januari för att gro, lämpligt antal i varje bänk är femton stycken potatisar, om bänkens storlek är en och en halv meter långt och en meter brett. Gurkplantor och melonplantor som är sådda på kur i slutet av januari eller i början av februari är nu färdiga för utplantering. Gurkplantor är vanligtvis färdiga att plantera i början av månaden och melonplantorna i mitten av månaden. Plantor av bönor kan sättas i krukor eller lådor i fönstret i ett varmt boningsrum, och är färdiga att planteras redan nio till tio dagar efter sådden. Blomkål kan utplanteras på en nyanlagd bänk, kronärtskockor kan sättas i krukor. Gurka, melon och bönplantorna fordrar en varm och stadig ströbädd, gurka och melon trivs bäst i lerhaltig jord. Till blomkålen läggs en låg ströbädd och plantorna bör stå på ett avstånd av fyrtio centimeter. I denna månad bör man också så frön från blomkål för att få plantor till utplantering på kalljord. Dessa plantor bör helst omskolas en eller två gånger. I denna månad skall man också så mejram, timjan och rödlök. Nysådd av rädisor, sallad, krasse, dill och spenat, så att man fortfarande har tillgång till dessa grönsaker. I slutet av månaden lägger man in rosenpotatis för att gro i ett ljust rum för att senare sättas ut på kalljord för tidig skörd. Fröstockar av kålrötter och vitkål är fördelaktigast att tidigt sätta i kallbänk. När den värsta nattfrosten är över, vanligen i April sätts de ut på kalljord.

Fruktträdgården. I denna och följande månad skall fruktträden beskäras, vilket bör vara avslutat innan knopparna börjar svälla. På äldre träd gallras täta och risiga kronor, endast på yngre träd beskär man årsskotten för att åstadkomma förgreningar och en symmetrisk form hos kronan. Spaljéträd skall bindas strax efter beskärningen. På äldre fruktträd som skall ympas i kronan på våren skär man av alla grenarna i spetsen där de är tre till sex centimeter i genomskärning. Har man inte redan beskurit och gallrat bärbuskarna skall detta ske nu. Så snart snön smält, skyddas smultronsängar med gran eller tallris mot frost och sol. De unga fruktträden befrias från ohyra genom tvättning med borste, doppad i såpvatten. Skott som fått ohyra har ett sotigt utseende av de små svarta äggen, som sitter utefter skotten. Torra blad som sitter kvar bör plockas bort och brännas, eftersom det ofta finns ägg från insekter på dessa. Träden skall också skyddas mot gråsparvar, domherrar och andra liknande skadedjur som vid denna till uppträder i talrika flockar och äter upp knopparna.

Blomsterträdgården och Parken. De under föregående månad påbörjade arbetena fortsätter. I början eller mitten på månaden sår man i bänk sådana växter som växer långsamt eller som man vill driva till att blomma tidigt, som akacia, lupiner, solrosor, lövkojor med flera. Vid samma tid sätter man i bänk sticklingar av sorter som övervintrat i växthus, exempelvis fuxia, verbenor, coleus med flera, samt rötter av dahlia av vilka man vill ha sticklingar. Skall man däremot bara dela rötterna för att få tillräckligt antal sätts dessa in i värme först nästa månad.

Krukväxter i rum och växthus. Fönsterträdgården och växthuset börjar nu kräva allt större uppmärksamhet och omvårdnad. Vattningen ökas efter hand, och även temperaturen, som för kallhusväxter bör vara tio till femton grader och för varmhusväxterna femton till tjugo grader, lägst under natten. Växterna bör ständigt ha en omgivning av fuktig luft som man åstadkommer genom duschning med vatten en till två gånger om dagen, samt i växthus genom att alltid hålla golvet fuktigt. De bör även skuggas mot allt för starkt solsken. Vid mild väderlek släpper man in frisk luft med försiktighet så att växterna inte direkt utsätts för kall luft. Mot ohyra får man föra ett oavbrutet krig. Mot bladlös använder man rökning med tobak eller spritning med såpvatten. Mot spinn spritning med rent vatten, mot blåsfötter spritning med tobaks eller såpvatten, kaffelusen måste tvättas bort för hand. Varmhusväxternas omplantering fortsätter, och omplantering av kallhusväxterna slutförs under denna och nästa månad. Man bör inte plantera om blommande exemplar innan de blommat färdigt. Växter som inte fordra rymligare kruka behöver endast omplanteras vart annat eller vart tredje år, men det översta jordlagret bör bytas varje år. Efter omplantering skall växterna hållas i skugga några veckor. Man skall beskära växterna i samband med omplanteringen då sjuka exemplar beskärs mest. På övriga tar man endast bort en och annan av de nedersta kvistarna, för att befrämja stambildningen, eller toppar alla skott för att få en tätare krona, eller slutligen gallrar en för tät krona för att bereda luften fritt tillträde. Vid beskärningen bör man alltid ha som mål att ge växten en vacker och ändamålsenlig form. Drivning av lök och andra växter fortsätter som under föregående månad. De som är speciellt lämpliga för drivning denna månad är rosor, azalea och rhododendron. Knölväxter som under vintern förvarats torrt, begonior med flera omplanteras och flyttas in i ett varmt rum och vattnas sparsamt. Sticklingar av träd och örtartade växter sätts som törnrosor, acasier, pelargonior, fuxia, hortensia, fikus, dracena, colos med flera, och frön sås av sådana växter som lämpligast fortplantas på detta sätt. I slutet av månaden bör de flesta av sticklingarna och krukväxtplantorna, även krukor eller fat med frön från sådana växter sättas ut på varmbänk. Mars och april är också rätta månaden att ympa törnrosor, kamelior och liknande växter, detta bör ske medan ympkvistarna fortfarande befinner sig i vila, däremot skadar det inte att grundstammen börjat växa. Krukan med den ympade stammen ställs därefter i bänk och täcks med en glaskupa, som skall avtorkas dagligen. Är stammen lång sätter man ned den i sågspån så att spånet innesluter ympkvisten. Man behöver sällan vattna innan kvisten börjar växa. Under denna tid vänjer sig växten vid sol och luft, genom att man under dagen lägger en sten under glaskupans ena kant.

Fisket

Under denna månad är det ingen fisk som leker, det skulle i så fall vara i slutet av månaden med mycket tidig vår, då gäddan kan leka under isen, norsen leker något senare.

De bästa fisksorterna just nu är abborre, gädda, gös, vitling, kolja, laxöring, långa, piggvar, rödspotta, sik, slätvar, torsk och tunga.

Jakten

Den förste till femtonde är jakt tillåten på hare, tjäder, orre, järpe, dal och fjällripa i norr och västerbottens län. Under samma tid är även jakt tillåten på knipa, svärta, alfågel samt andra dykänder dock ej ejder.